#victoriasberättlse,  bröstcancer,  mobilbilder,  resa

Tillbaka till livet

5 november, 2019 /

Jag åkte iväg på fem dagars retreat till Frötuna Gård och Retreat, anordnat av CancerRehabFonden. Kanske har du sett deras kampanj Tillbaka till Livet? Det blev dagar som kom att betyda oerhört mycket och fick mig att sänka axlarna och andas långsamt.

I en miljö som i sig var en lisa för själen, mediterade vi, yogade, samtalade och knöt nya vänskapsband för livet. Här fick jag bekräftelsen på att det som just nu händer inom mig, psykiskt men också fysiskt, faktiskt är normalt och inget konstigt. Och jag är inte ensam om det.

Här fick jag också verktyg att bl a hantera rädslan för återfall, som är det som värkt mest inom mig, denna höst. Hjälp som jag kunde börja använda mig av direkt.

Varje morgon började vi i det gamla stallet på bilden ovan, med tyst, vägledd meditation på mjuka fårfällar. Det satte sinnesron för dagen.

I det här rummet yogade vi, men hängde även här när vi hade tid för spa. Här fanns möjlighet till kallbad (ja, jag gjorde det!), massage (tog det med) och Hamamtvagning ( yes, det med). Här satt vi i mjuka samtal, och ibland i tystnad, och såg solen gå ner bakom de mäktiga gamla ekarna. På himlen flög ibland både korpar och örnar, och på en av mina morgonpromenader mötte jag en räv.

Jag är innerligt tacksam över att jag fick möjligheten att åka hit. Här har jag mött gemenskap, förståelse och tolerans och lärt känna tolv starka kvinnor som bjudit på sina berättelser och bjudit in. Under de här dagarna flätades våra historier ihop, till en gemensam.

Vi deltog i föreläsningar om bl a fatigue (cancertrötthet), utmattningssymptom och PTSD (posttraumatisk stress) och äntligen fick jag ord på det där som varit så svårt att greppa ibland. Lättnaden i att förstå vad det beror på, eller bara att få ett namn på det, ska inte underskattas. Det gör det också lättare att acceptera.

Det har också varit skönt att få prata med andra som kastats in i klimakteriet av behandlingen, utan något förklimakterie alls. Så skönt att bara få säga hur mycket man hatar det…

En dag fick vi också möjlighet att hänga ett tag i köket, där det varje dag lagades alldeles fantastisk mat åt oss. Mestadels vegetariskt och veganskt, men vi åt också god fisk och skaldjur. Att få skämmas bort på det viset i fem dagar… jag nyper mig ännu i armen. Mycket inspiration till den egna matlagningen blev det också. Får bara se hur en sån hatar-att-laga-mat-människa som jag, lyckas förvalta den biten!

Så varför åka på rehabilitering? För det hjälper att få träffa andra i samma, eller liknande situation (detta var alltså en allmän cancervecka, och inte enbart bröstcancer), att få prata öppet och naket om känslorna, att få bli ledsen och att kunna hjälpa och stötta varandra. Det hjälper att veta det inte är konstigt att det känns så här och jag är tacksam för de verktyg jag fått med mig.

Jag förstår att för den som inte är drabbad, är det här kanske inte alls intressant överhuvudtaget, men för dig som befinner dig mitt i det, så vet jag att andras berättelser kan stärka. Och liksom jag varit aktiv på instagram (#victoriasberättlese) under hela resan, så är det för dig som behöver det, jag skriver i första hand. Även om det också är en form av egen bearbetning.

Alldeles för få får möjlighet till rehabilitering efter sin cancerbehandling, trots att behovet är stort. CancerRehabFonden bedriver sin verksamhet med bidrag från företag och privata bidragsgivare, och budgeten är tight. Jag kommer att skänka pengar för att flera ska få möjligheten att åka  iväg, vill du också vara med? Klicka här för att lämna en engångsgåva eller bli månadsgivare. Vill du bidra till min insamling till CancerRehabFonden, så gör du det här!

Och du som vill söka rehabilitering, den 11 november öppnar ansökningarna för våren!

Tack för din tid!

Pusha gärna hjärtat om du gillade inlägget.

17

114 Comments