blommor & trädgård,  personligt

Palettblad på annons och tankar om det vore min dotter

Här hemma är det hostigt, snorigt och förkylt. Lite feber på det, också, och det är som vilken höst som helst. Igår låg jag i tv-soffan hela dagen och gjorde slut på näsdukspaket efter näsdukspaket. Hann också titta på hela Unbelievable på Netflix. Tips! Se den! Stark, gripande och tragisk.

Jag dricker hett vatten med ingefära och honung från Storsudret på Gotland. Det lenar och jag tror faktiskt att det hjälper både mot hostan och halsont. När jag hade influensan  för något år sedan, och höll på att drivas till vansinne av hostan, sa läkaren att det enda hon kunde rekommendera var honung, och det lite inofficiellt. Numera dricker jag honungsvatten så fort det börjar klia det minsta i halsen.

På min ytterdörr hängde det imorse en liten påse med lavendel från Kroatien och ett krya på kort. Lavendel, så perfekt att koka örtté på. Så fin vän jag har <3

I helgen som var, svarade jag på en annons om palettblad till salu. Jag kan lugnt erkänna att när det kommer till krukväxter, då faller jag för de flesta bloggtrender. Det betyder att jag har ett antal rangliga Doktor Westerlund i min ägo. Är egentligen otroligt trött på dom, men de doftar ju ljuvligt. Jag lyckas dock inte få dem särskilt robusta, utan ranglig är bara förnamnet. Kan i och för sig inte skryta med att de får så mycket kärlek…

Nu blev det i alla fall dags för nästa trendväxt, och jag köpte mig ett hyfsat stort exemplar av palettbladet, China Rose. Väldigt vacker, tycker jag!

Efter palettbladsinköpet gick vi på fotbollsmatch. Derby, och ganska mycket publik, trots sen söndagskväll och kyliga vindar.

Plötsligt segnar en ung flicka ner, och blir liggande avsvimmad precis i kanten av fotbollsplanen. Man kan tro att det skulle störta fram vuxna för att hjälpa till, för att se efter hur det hade gått eller hjälpa hennes chockade vänner. Men icke!

Det där har följt mig i tankarna mycket efteråt. Tänk om min dotter skulle fall ihop så där? (Eller son!) Och ingen vuxen tog notis eller brydde sig? Det gör mig både beklämd, ledsen och besviken.

Efter hand kom dock två sjuksköterskor, en tränare och en kompis förälder till hjälp. Men just i det där första, initiala skedet när hon föll ihop och blev liggande, visst borde väl folk ha rusat fram?

Jag försökte erbjuda henne en banan, när hon vaknade till, men banan var tydligen det sista hon ville ha… haha!

(Och jo, jag sprang så klart fram…)

Hmm, ja det finns mycket i samhället man kan fundera på.

Här hemma fortsätter jag kurerandet. Och om jag sett fram emot att få ligga i tv-soffan även idag, så tog döttrarna det snabbt ur mig: “Du kommer väl ihåg att det är utvecklingssamtal idag? För båda!” Gjorde jag inte, men tackade för påminnelsen.

Men nu ska jag krypa i min pyjamas igen och bädda ner mig i soffan, med örtté och honungsvatten.

På återseende!

3

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *