Om rättvisans vedermödor och egen tid
I början av november fyller Lillasyster 7 år och får pengar som hon ska få shoppa kläder för, alldeles själv. Eller ja, välja själv, inte gå omkring i gallerian själv. Den presenten var hett önskad av henne efter att Storasyster fick göra detsamma vid jul. Och tydligen fick Lillasyster inte följa med på den shoppingturen. Det hade hon inte glömt, vilket dock hennes vimsiga mamma gjort.
Och idag bar det då av mot Uppsalas största galleria för lite sen eftermiddagsshopping. Men smärtfritt var det inte. Vimsiga mamman planerade för att ta med båda flickorna, var på Lillasyster fick ett mindre utbrott då det här skulle vara hennes egen tid med mamman, och hon hade minsann inte fått följa med på sin systers shoppingtur, för snart ett år sedan. Vimsiga mamman bytte raskt skepnad till stressade mamman, för jo, det låg ju något i det där. Storebror mutades raskt för att ta hand om en förbannad Storasyster medan Stressade mamman drog iväg med Lillasyster.
Kalla mig gärna hönsig, jag vet, men det blev några samtal hem under den shoppingturen. Lillasyster var dock så nöjd, på HM kan du få ganska mycket för 500 kr, så Lillasysters kasse blev alldeles full. Det räckte dock inte riktigt med det, eftersom Storasyster självklart hunnit påpeka att hon fikat med sin mamma också, under deras tur in till staden. Så klart att det måste fikas också. I rättvisans namn, liksom.
Så här i efterhand tänker jag att det kanske inte alltid är så lätt att vara den minsta, heller. Den som alltid får hänga med. Och som mamma till två flickor och en pojke blir uppdelningen ofta, ofta, pappa-son, mamma-döttrar. På gott och ont, för det är ju utifrån intresse också. Men det är ytterst sällan flickorna får hålla min hand alldeles själva och ha min odelade uppmärksamhet. Och idag var det extra viktigt att det blev så. Så i slutändan blev det nog bra, i alla fall.
Time of our own. I spent the afternoon with my youngest at the mall. It was just the two of us, which turned out to be a very important issue. This shopping day was part of her birthday present and so it turned out well, in the end.
2 Comments
Hem ljuva hem
Även om du var en stressad mamma och lite hönsig så var du en otroligt bra och rättvis mamma. Undrar just om jag varit så där rättvis. Kraaaam Pia
Min plats i solen
Vad bra ni löste det hela till slut (bra med en storebror som är mutbar). Ibland behövs de där stunderna av odelad uppmärksamhet. Att få sin egen stund. Mysigt.
Och vilka bilder Victoria! Helt magiska!♥
Ta hand om dig.
Kram Lotta