personligt

Om att vårda de där stunderna

På morgonen åker Storebror och jag in till stan för ett planerat läkarbesök. Han och jag alldeles ensamma i bilen. Vi lyssnar på radio och pratar och det är så skönt att ha tid att höra, att lyssna på orden från 10-åringens värld, utan att bli avbrutna.

Hos doktorn blåser Storebror moln, springer i trappor och han drar in och han blåser ut och jag märker att jag själv håller andan varje gång, som om det var jag som inte fick luft.  Efteråt går vi ner på stan tillsammans och Storebrors ben skakar efter de höga medicindoserna. Jag vill ta hans hand i min men jag vet att han inte vill det. Inte så här, inte på stan, mamma, skärpning. Storebror är lika lång som jag nu, och han vill bara hålla handen lite diskret, helst i smyg. Men jag vet att han egentligen tycker att det är mysigt.
I Uppsalas Stadsträdgård går vi runt en stund och andas in frisk luft och så småningom slutar Storebror att skaka. Jag gör lite scout for location in för en fotografering nästa vecka och Storebror och jag pratar om ljuset och open shade och om bra ställen att ta bilderna på. Och jag vårdar de där samtalen då vi möts som jämlikar, inte som mor och son, men utifrån intresse, tankar och drömmar. De stunderna är magiska och betyder mycket för oss båda två, tror jag.

Sedan bjuder jag Storebror på lunch på creperian och vi äter varsin stor galette och pratar teknik, high key tangentbord och kameror. Sedan dricker vi te och då inser jag att min lilla pojke har blivit ganska stor. Och vi borde göra sånt här oftare. Mycket oftare.

Nöjda åker vi sedan hem för att hinna möta upp systrarna, städa kaninens bur och kanske klättra upp på vinden för att leta adventsgrejer. Onsdagen avrundar jag med ett utvecklingssamtal med Lillasyster. Det här är en sån dag då jag älskar vardagen!

Bilder/images from my instagram.

To cherish the moments. I took my son to the doctor today and then we spent most of the today together, just the two of us. And I cherish those moments, especially our talks, when we´re not just mother and son, but to equals with a common interest. That´s precious for us both, I think.

0

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *