… men hemma bäst?

Igår var det nästan lika varmt som i Malága, när vi äntligen, efter tre veckor, fick hem vår lilla Spanienresenär!

Vi hade haft kontakt innan de gick ombord på planet, och många tårar hade flutit efter alla farväl av nya vännerna. Det var alltså en rödgråten dotter med blandade känslor som klev på planet hem till mamma och pappa. Tre veckor på EF:s internationella språkresa, med boende på residence, kan nog inte betraktas som annat än roligt! Om man ändå var 14 igen…

Dottern, som rest hela natten, p g a reser tydligen alltid via Helsingfors (?), var trött, vilade, umgicks en stund med sin familj men sedan var det dags att träffa kompisar igen. Än har hon inte sovit i sin egen säng.

Pappan var hemma och fixade brunch åt dottern och resekompisen (som mellanlandade hos oss ett tag) medan jag och syskonen pallrade oss upp i ottan för att ta oss till Arlanda. Blev aningen nervös och var tvungen att fråga om vi verkligen stod på rätt ställe, eftersom vi var typ de enda föräldrarna på plats. Vi och taxichaufförer.

”Dom andra föräldrarna har säkert skickat taxibilar för att hämta!” trodde ett syskon. Men nej, så gör man väl inte??? Det visade sig sedan att de flesta föräldrarna stod på fel terminal…

Nu är i alla fall hela flocken hemma igen, även om väldigt sällan alla på samma plats, och vi planerar för att suga ut det sista av sommar och semester!