#victoriasberättlse,  bröstcancer

Månadens klämdag

Varje månad den 13:e infaller min klämdag. Tack till den som uppfann den appen! Den hjälpte mig att bevara förståndet, när det var som värst.

I Klämdagen kan du välja datum för din klämdag, d v s den dag varje månad då du undersöker dina bröst. Du ställer in ett eller flera klockslag för påminnelse på aktuellt datum, och sedan är det bara att avvakta notis om att det är dags! Så smidigt och smart!

Jag valde den 13:e eftersom båda mina födelsedagar infaller då; jag fyller år den 13:e november och opererades den 13:e december. Mitt lyckonummer, helt enkelt!

När vården släppte mig i oktober, var jag först lycklig och lättad över att allt äntligen var över! Det tog nog ca en vecka innan paniken kom smygandes. För vem skulle nu ta hand om mig? Plötsligt var det helt upp till mig att (återigen) själv hitta nästa knöl, och det så tidigt som möjligt. Jo, för vi ÄR många som tror att förr eller senare så kommer den där andra knölen… Jag började klämma på brösten varje dag, oftast flera gånger om. Hade jag missat blev jag superstressad, och bara måste börja klämma, även mitt i natten. Och jag var ganska hårdhänt, det var näst intill att jag fick blåmärken.

Och nu är det ju så, att klämmer du varje dag och väldigt hårt, då hittar du till slut en knöl. Vilket jag förstås gjorde. Bröstmottagningen tog mig på fullaste allvar, trots att jag tror att både dom och jag förstod att det inte var något, egentligen. Men jag hade inte råd att chansa, och det förstod dom.

Världen snällaste sköterska satt med mig, och när tårarna började rinna plockade hon fram ett av alla hundratals näsdukspaket som är strategiskt utplacerade på Bröstmottagningen. Det har gått åt lite näsdukar där, vill jag lova. Sedan bokade hon in en mammografi och ett ultraljud åt mig veckan efter min rehabiliteringsvecka. Hon tidigarelade på så vis min årliga undersökning.

Men innan min undersökning hade jag alltså en veckas rehabilitering, och där lärde jag mig bl a två viktiga saker. Ett, det spelar ingen roll om jag hittar knölen i maj eller juni, en månad hit eller dit gör ingen avgörande skillnad på liv eller död. Två, med appen Klämdagen kan du få en påminnelse varje månad om att kolla dina bröst. Däremellan kan du släppa det! Och det var en sån jäkla lättnad! Det gjorde en sån otrolig skillnad för mitt psyke! Sedan dess klämmer jag bara en gång i månaden, och det utan att ha ångest däremellan.

Mammografin och ultraljudet väntade direkt efter att jag kom hem från Frötuna. Maken var med, och ha sa att det var stor skillnad i undersökningarna då och nu. Den här gången letade dom, förra gången var det så tydligt att de hittade. Återigen, läkaren erbjöd sig ändå att ta cellprover från det icke opererade bröstet, och jag tror att den enda orsaken var för att lugna mig. Så det gjorde vi. Och tre veckor senare damp det ner ett personligt brev från doktor Fredrik som opererade mig vid Lucia 2018, där han skrev att de inte hittat några cancerceller och att jag därför inte skulle oroa mig mera. Det brevet sitter sparat i min cancerpärm och jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det. Svårt att förklara, men att han tog sig tiden att skriva till mig betydde mycket. Är det någon jag har det allra största förtroende för, så är det för honom. Det vet jag gäller fler av hans f d patienter.

Så med en uppmaning från mig och alla bröstsystrar där ute, skapa din egen klämdag och se till att det blir av!

Och till dig som kanske är där jag var för några månader sedan, klämma en dag i månaden räcker. Slappna av däremellan!

 

 

5

161 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.