Feng Shui,  Lägenheten,  vår

Maj | Note to self

22 maj, 2020 /

Maj månad har gått i en rasande fart. Jag kommer knappt ihåg vad jag gjort den här månaden, innan den nästan är slut. Kanske var det för att den första halvan av månaden bjöd på ett uruselt väder? Regn och snö, om vartannat. Noll vårkänsla.

Den här veckan tog dock värmen ny sats, och banne mig, hade vi inte nästan lite sommarfeeling igår?

Vad har vi gjort då? Maken har rivit vårt staket och byggt ett nytt. Jag har sålt, sålt och sålt saker från vinden, som stått där sedan urminnes tider.

I gömmorna hittade vi parasollet yngsta dottern köpte i China Town i New York, för flera år sedan. Sådant säljer man inte. Att välja vilka minnen som ska sparas, är en utvecklingsprocess i sig. Jag tänker att även om det är fina och starka minnen förknippade med flera saker sedan småbarnsåren (och som vi uppenbarligen sparat till våra kommande barnbarn) så väljer jag att tacka för de minnena och skicka vidare att göra nytta och ge glädje åt någon annan. Det finns ingen mening med att det ska ligga oanvänt i flera år till hos oss. (För ja, vi tror barnbarn dröjer några år till).

Men självklart är det viktigt att resonera med barnen under denna downsizing. Att respektera deras minnen. Som parasollet. Fanns inte på världskartan att det skulle väck, trots x antal år på vinden. Så då får det följa med till Sågargatan, så småningom. Några speciella gosedjur, måste också sparas. Så jag gör mig av med ännu några böcker för att göra plats bland förvaringen…

Man måste ju äta, också. Jag gjorde världens godaste Pizza Bianco med primörer. Var omöjligt ännu godare dag två, till lunch. Och som vanligt var familjen uppenbarligen förvånade att jag kunde åstadkomma något så gott i köket. ”Är det inte pappa som har gjort den?” Nej.

Jag har skänkt bort sticklingar av palettbladet åt höger och vänster. Det är en mycket tacksam växt, även för den som saknar gröna fingrar (som undertecknad). Jag ledsnade dock på att min moderplanta såg ut som en förväxt buske och gick hårt åt den med saxen. Målet är att stamma upp den mera som ett träd (som jag gör med mina Doktor Westerlunds, med). Klippte därför bort två kilo sticklingar till, som nu står och rotar sig. Kommer ha så satans många palettblad… Även om jag gillar den, så tillför den väldigt mycket av eldelementet i inredningen, det är lätt att det blir överslag om det även finns andra föremål som tillhör just eld. Och det är det element som du behöver minst av, för att få effekt.

Här står i alla fall två till, redo att stammas upp.

I maj har vi firat 18-årig bröllopsdag och 27 år tillsammans. Och typ 24 år sedan vi förlovade oss, om jag räknat rätt? Vi firade några dagar i efterskott, p g a väldigt trött f d brud på själva bröllopsdagen och den f d brudgummen åkte iväg på fiskeresa med vän, den andra dagen. Men däremellan överraskades jag av bubbel och thaimiddag med familjen, och ett fantastiskt silverhalsband som fulländar setet med örhängen och armband som jag fick i julklapp! En riktig överraskning!

Han är bra på överraskningar, Maken! Han gillar inte fredagsbuketter, och annat förutsägbart. Nope, det ska vara när man minst anar det det. Middag med hela familjen hemma, för en gångs skull, var en glädje i sig! Men ett smycke var ju liksom glädje de luxe!

Dags att samla ihop sig, dra till gymmet och sedan fortsätta njuta max av denna långhelg i maj, innan den tar slut.

Och så fortsätta rensa då, men först hämta ett hett efterlängtat paket!

 

Pusha gärna hjärtat om du gillar!

7

132 Comments