hemma hos oss,  mobilbilder,  personligt

Long time, no see.

Long time, no see. Ja, jag har tänkt att uppdatera bloggen i ett par veckor, men så blev det inte. Men tar mig samman idag, och gör ett litet inlägg igen. Håll till godo med mobilbilder 😉

Alla hjärtans dag har passerat. Jag fick röda rosor och en god middag av mannen, av föräldrarna fick jag ett rött hjärta med ljuvliga chokladpraliner och av sonen, nutellagodis.

Rosorna har jag torkat och hängt upp på väggen och godiset har jag ätit upp. För länge sedan.

En dag bakade jag bananmuffins till frukost åt barnen. Var det kanske t o m på Alla hjärtans dag? Kan ha varit, men minns inte riktigt, längre. Det blev i alla fall en hit, så det har jag bakat flera gånger! Men liksom Banan bread, så skulle jag väl egentligen inte välja detta till frukost. Ganska mycket för sött…

Jag har blivit vän med köket, som jag så gärna ville måla om. Nu är jag vän med eken, igen. Är det något jag har tid till, numera, så är det värdera, omvärdera och prioritera.

Jag har fördjupat mig en del i den japanska kulturen, läst om japonismen, wabi sabi, och inte minst ikigai . Några böcker i ämnet är bokade på bokrean, ser verkligen fram emot att få hem dem.

Det där med att hitta balansen och minska sin konsumtion, upptar en hel del av min tankeverksamhet. Vilka avtryck, gör vi i vårt kretslopp?

Jag hinner läsa en hel del bloggar nu, även om jag är ganska begränsad i mitt urval, läser typ samma, och hittar inte så många nya. (Fast två nya, danska, har jag faktiskt hittat, ska uppdatera min favoritblogglista i marginalen snart). Men även om många visar återbruk och vintage, så visar lika många (eller flera) upp sina senaste inköp i klädväg, inredning eller skönhetsprodukter, i vart och vartannat inlägg. Är det det allt måste handla om? Blir ett inköp mera legitimt om det är köpt på rea, även om det redan hänger 50 blusar i garderoben? Behöver vi en handväska till varje outfit?

Ni hör. Jag har tid att tänka. Att omvärdera och omprioritera. Är dock inte bättre än någon annan.

För jag har också köpt något. På Tradera budade jag hem en ull- och kashmirkappa för 100 kr. Uppenbarligen var det bara jag som ville ha den, och det är jag glad för. I vintras plockade jag ju fram morfars gamla ullrock, som jag använt mycket sedan dess. Men den är lite för stor, och 100% ull, det är tungt. Jag får faktiskt ont i kroppen om jag promenerar omkring för länge med den på. Nyare kappor (liksom Tradera-kappan) är oftast i ullblandning, vilket är betydligt lättare att bära.

Jag har promenerat en hel del. Hittade äntligen en slinga som kändes okej, lagom lång (ca 1 timmes promenad), trevliga omgivningar varvat med gatorna i villakvarteren här. Mina cellgifter sätter sig i benen, och ibland får jag riktigt ont med kramper. Så jag vågar inte riktigt gå där inga andra människor rör sig om dagarna. Ifall att.

Men glad att jag kom på den här slingan, som jag kan korta halvvägs, om jag inte orkar. I fickan har jag ofta med mig en sekatör (brukade jag ha i cykelkorgen när jag cyklade till jobbet) och samlar på mig lite torkat gräs, vackra kvistar och torkade fröställningar.

Fly to Tokyo. En ny tavla på tavelväggen, tillsammans med några nygamla alster av barnen som jag hittade när jag rensade i tvättstugan (!). Älskar den där duvan, och har tittat så länge på den. I flera år, faktiskt. Den är målad av japanska konstnären Mogu Takahashi , och jag köpte den via Fine Little Day. Älskar den! Det är något med mig och tavlor… Älskar dom så mycket att jag måste ha alla uppe, samtidigt!

Tonårsdottern tittade på den, vände sig mot mig och frågade: “Vem av oss barn är det som har målat den?

Unge!

0

3 Comments

  • Ryttarängen

    Jag rannsakar mig själv varje dag, får lite ångest för att jag kansk gör fel. Men jag tänker i alla fall och försöker göra mitt bästa för klimatet.. Jag behöver ingen handväska alls. Jag har klarat mig i många år men köpte i alla fall en på loppis som jag släpar på till och från jobbet. Jag använder den inte för den liksom bara hänger med. Mysiga bilder och fina tavlor där på väggen. I morgon ska jag handla färg tack vare dig till bra pris. Har valt green shade No:1 Hoppas att det ska bli bra. Älskar din blogg, så behaglig och sann. Kraaaam Pia

  • Baraforattjagvill

    Alla gör vi så gott vi kan! Många av oss, iaf! En del verkar inte bry sig… Jag får också dåligt samvete och klimstångest, men försöker att tänka igenom mina inköp och inte spontanshoppa.
    Ser fram emot att se ditt ommålningsprojekt, älskar grönt!!!
    Kram

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *