#victoriasberättlse,  bliss,  blommor & trädgård

Livet | Att äntligen vara igång

Det är sista veckan i maj. Värmen kom äntligen igång på riktigt, även om ingen vågar ropa hej än? Vädret har gjort oss besvikna förr, om man säger så.

Veckan har varit retsamt långsam, men ändå pulserat av liv, känslor, tankar och förväntningar.

Att vara igång 1

Ett brev från Akademiska sjukhuset satte igång sedvanligt känslosvall, hjärtat slutade slå och blodet frös till is. Aldrig har jag fått dåliga nyheter med post från sjukhuset, vet inte varför jag alltid tror att det ska vara det när jag ser sjukhusloggan på kuvertet?

Den onkogenetiska utredningen är igång, och ett första möte inbokat. Det som skulle bli tre års väntetid blev bara ett och ett halvt år. En lättnad, och sedan en stillsam undran för mig själv: vill jag veta? Det som var ett självklart ja förut, är inte längre lika självklart. Jag är nog bara skitless på att oroa mig. Men för mina barns skull, blir svaret ändå ett rungande ja, självklart ska jag göra vad jag kan för att ta reda på vilka gener jag, och kanske dom, bär på.

Att vara igång 2

Att vänta till hösten med min nya utbildning, blev olidligt.

”Varför suckar du?” frågade Maken en dag. Jag hade inte ens märkt att jag gjorde det, men i tanken var jag igång med studierna jag så gärna ville fördjupa mig i, och visste att de låg månader bort.

”Men kör!”, sa Maken. ”Vad ska du vänta på?” Så från och med denna vecka pluggar jag till certifierad inredare, homestaging och inredningsstylist. Ihop med certifieringen till Feng Shui-konsult, så är det detta som föder min själ. Firade lite med att åka och köpa två nya provburkar med färg. Att få gå helt upp i färgkoder och provmåla nyans efter nyans, det är total mindfulness för mig!

Yoga och träning

Denna helg blir tredje veckan jag tar en yogaklass i Authentic Flow, en favoritklass. Att guidas i Satya Yogas studio igen, och gå dit andningen leder, det är inget annat än magiskt. Du som vet, du vet. Att jag inte känner mina fötter under hela klassen, trots att jag hela tiden använder dem, det är också magiskt. Och jag kan inte förklara det, men det ger mig hopp!

I yogan känner jag mig stark, så pass att jag nu tränat styrka och cardio fyra dagar i veckan, sedan en tid tillbaka. Skillnaden känns i hela kroppen, det inger också hopp. Och mina cytoskadade fötter känns hela tiden, egentligen inte märkligt om man inte sätter det i relation till yogan. Men jag biter ihop och tränar ändå. Alternativet har ju ändå visat sig vara sämre.

Omtag med familj och vänner

Efter månader av mer eller mindre isolering, gör vi denna helg ett försiktigt omtag. Med några vänner, som jag ändå träffar varje dag, äter jag middag på en ganska folktom, lokal restaurang. Men sällskapet och samtalen fyller ändå upp tomrummet omkring oss. Fint så.

Dags för, kanske inte årets första matlag, men kanske det andra? Med värmen blev det lättare att ses ute och aldrig har vi väl haft ett så långt uppehåll mellan våra matlagsträffar? Tillsammans med två andra familjer har vi setts sista fredagen i månaden och ätit mat tillsammans i många år! Härligt att få göra det igen, fast på en lördag.

Och sist, men inte minst, på söndag firar vi Mors Dag och träffar mina föräldrar i trädgården för första gången på flera månader. Tack värmen, för det!

En mycket märklig vår, det här…

Tack maj, väl mött juni!

Pusha gärna hjärtat om du gillar!

 

15

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *