blandat

kära ting

Ett stort vitt hav, blev det gamla matbordet när jag sågade av det, målade det gråvitt och ställde som soffbord. Mina älskade Kivilyktor i blålila nyanser blev som små atoller i det ljusa havet. De kom inte alls till sin rätt.
Så igår tog jag fram den stora mörkbruna brickan från IKEAs brickbord, Trollsta, och ställde lyktor och Marimekkoskål på den. Genast mycket bättre, tycker jag själv i alla fall. Lyktorna ger med brickan ett mera samlat intryck och det mörka blir ett utropstecken på den stora, ljusa bordsytan.
Den här fina trälådan har varit min morfars verktygslåda. Den stod lite gömd och bortglömd i vår bod när jag hittade den häromdagen. Jag tror min man fick den, innehållande en del verktyg, när mina föräldrar flyttade.
Min plan blev genast att ställa örter i den och placera den på fönsterbrädet. Det kunde säkert blivit fint om den inte varit så hög. Den tog liksom upp hela fönstret, kändes det som. Istället fick den stå bredvid soffan och tjäna som tidningsställ för favorittidningarna som ska finnas lättillgängliga. Till kära ting hittar jag alltid en funktion!
Längst till höger kan man fortfarande se spår av morfars märkning av sin verktygslåda, Ivan Nyman. Sånt får mitt hjärta att slå lite fortare.

dear things
I painted our old dinnertable white, a while ago. On top I placed my beloved Kivi votives but they seemed almost to disappear in the big, white surface. So yesterday I placed a big, darkbrown tray from IKEA, Trollsta, on the table, and on the tray I put my votives and the purple Marimekko bowl. I think it´s much better now, like a dark exclamation mark in all the light.
And the beautiful, old wooden box I found in our shed. My grandfather kept his tools in it, and I think my husband got it when my parents moved.
I decided to plant some herbs in it, and put in in a window. But once there, it felt too big. It totally took over the whole window. So now it´s placed next to the couch, holding my favorite magazines. I can always find use for old, dear things!
On the little picture to the wright, you can still see traces of my grandfather´s marking the box, Ivan Nyman. These things makes my heart beat a little faster.
0

3 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *