livsstil,  personligt

Kära dagbok

Idag har jag utmanat mig själv (för det låter så fint när man säger det) och nästan avlidit på kuppen. Saknar fortfarande kontakt med mina ben och min kropp kräver horisontellt läge, helst i fullständigt utslagen position. Sååå himla trött! Sååå sluuut!

2,5 timme spinning var inte min idé. Faktiskt blev jag tvingad. Typ.

hill

Tror att jag bara tänkte typ tre tankar under de 2,5 timmarna:

1. Titta i n t e på klockan!

2. Jag är i n t e trött!

3. Jag d ö r nog snart!

Och eftersom jag i stödsamtalen vi får på jobbet, precis har lärt mig att jag inte bör feeda hjärnan med för mycket “inte” (för då blir det alltid tvärtom) så tittade jag självfallet på klockan var tredje minut och blev skittrött. Dock dog jag inte. Det var väl tack vare utelämnad negation.

Iofs tror jag inte att jag blev trött bara för att jag använde ordet “inte”. Jag hade kanske blivit lite trött iaf…signatur

Bild från mitt flöde på Pinterest.

0

One Comment

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *