Intresseklubben kan ju anteckna

Tisdagen den 20 oktober gick jag upp i tjockt mörker, kokade gröt, redigerade bilder och lyssnade på Josefine och Vanjas podd, Stilavsnittet. Får återkomma till det en annan gång.

Efter att ha jobbat, väckte jag barn med min allra vänaste stämma, och sedan satte jag mig själv på repeat och var femte minut ropade jag ”Kom och ät frukost”. Hela tiden med min allra vänaste röst. Ingen svarade. När jag gjort detta X antal gånger kom det till slut ett målbrottsbröl från tonåringens rum: ”Men kan du C H I L L A, då!!!”

Erkänner att jag behövde någon tiondels sekund för att fatta vad han menade att jag skulle göra. Sedan drog jag på hurtigrösten och ropade: ”Jag chillar när du kommer!” Satte mig själv på repeat. Sonen kom. Han var inte glad. Jag lämnade över allt ansvar till pappan och åkte till jobbet istället.

Godast på jobbet idag var att jag åt både en halv havreboll och morotskaka. Det är inte bra när det finns så mycket fika kvar. Verkligen inte. Nån måste ju äta upp det.

Efter jobbet åkte jag och handlade, sen åkte jag hem och åt lax medan jag tittade på döttrarnas teamwork när de stekte blodpudding och bacon till övriga familjen. Sedan åkte jag och tränade. Det var ett nytt BT-pass. Min kropp gråter och är lycklig samtidigt.

Nu fyller jag på med proteiner och ska betala räkningar. Astråkigt men säkerligen nödvändigt.

Tänker att min tisdag nog är slut sen.