familjeliv,  vår

Gudagåvor och förbannelser

Han fyllde på med protein innan träningen och hans mamma borde fyllt på med tålamod. Ty GPS:en lyckades återigen leda oss helt fel när vi skulle lokalisera en helt ny konstgräsplan. Det är inte Tonåringens arma mamma hans tränare har i åtanke när de sent kvällen innan, meddelar att träningen är flyttad. Vi fick i alla fall se hela Bergsbrunna. I nästan en timme. Tack för det, jäkla GPS!

Att ha lokalsinne måste vara en gudagåva, kan inte tänka mig annat. Att inte ha det, är som en vilande förbannelse.Innan vi åkte till träningen hann jag äta mellis med två av mina barn. “Dom två viktigaste!” sa dom. Men det är förstås inte sant! Men det är lite mysigt på måndagar, att få den där mellisstunden med barnen. Och kanske några youtubers på skärmen, också.Så mysigt så jag bjöd dem på bullar, fastän vi inte ska äta sånt i veckorna. I efterhand behövde jag nog det där sockret när jag höll på att bryta ihop på Bergsbrunnas grusvägar, bland hästhagarna. Utan att hitta någon förbannad konstgräsplan.Mannen tar dock allt med ro. Snickrar på sin nya, fina odlingslåda, modell HÖG, och skulle aldrig stressa upp sig för att GPS:n visade fel. Såg på honom att han inte förstod varför jag var så uppjagad när jag kom hem.

Men du fattar, va?

0

One Comment

  • Villa Ryttarängen

    Näe jag fattar inte alls. Fast det är ok Victoria Vi är ju olika som tur är. Fin odlingslåda, vad ska det odlas där tro? Just det, ägg steks det en heeel del här med. Kraaam Pia

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *