familjeliv,  personligt

Nästan fem månader senare

 

Det tog stopp. Jag minns att jag funderar på att blogga lite om julen, någon gång sådär kring nyår. Men det blev aldrig av.

Sen blev livet nattsvart och kaos och januari och februari präglades av oro, panikattacker och ångest. Vårt yngsta barn var försvunnet i två dygn, det var timmar när jag trodde att vi förlorat henne för alltid. Vad det gör med en inombords går knappt att sätta ord på.

Men vi fick henne tillbaka! Tacksamheten och lättnaden över det, är lika svår att greppa. 48 timmar kan vända upp och ner på ens värld, och när du väl kommer ut på andra sidan, är du inte längre samma person.

Men vi är i alla fall där nu.

På andra sidan

Med våren börjar orden komma tillbaka. Lusten till form och färg har långsamt vaknat till liv igen. Kanske har räddning varit att vi stått mitt uppe i en husförsäljning (som nu är klar) och planering av ett nytt boende (som blir klart flera månader innan beräknat).

Någonstans där hittar vi vårt fokus igen, och så här i i slutet av april, bläddrar jag bland färgkartorna, går igenom möblering och ljussättning i huvudet för den nya lägenheten, och inte minst, så har vi firat mellandotterns 16-årsdag och sonens 18-årsdag!

Meningen med allt

Och jag tror på en mening med allt. Jag vill tro på det.

På lördag kommer Enzo till vår familj. Och omständigheterna kring det, fantastiska sammanträffanden som gör att just han kommer till oss, gör att jag tror att det finns en mening med allt!

Pusha gärna hjärtat om du gillar!

15

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *