Ett enklare liv | Om flytten

Det har snart gått ett år. Ett och ett halvt år sedan livet sattes på paus, ett år sedan avslutad behandling och en långsam väg tillbaka in i vardagen igen. Och det har inte varit någon rak väg tillbaka.

För den där pausen gjorde livet än mer skört och värdefullt, och väckte många tankar på hur vardagen ska se ut. Och det har inte varit utan skav och krockar mellan vad jag egentligen tror på och vill, och hur livet självt bara ville rulla på som förut. Att kompromissa med sin inre övertygelse, det tar både kraft och glädje. Det är inte utan orsak ikigai har blivit ett av de viktigaste orden i mitt vokabulär…

Och kan hända tajmingen är galen, medan världen är i kaos och karantän, men det är ändå nu pusselbitarna börjar falla på plats. Vi resonerar som så, att det är NU vi lever, vi kan inte vänta!

För en del är begreppen slow and simple living, att flytta ut från staden, odla själv och ha höns. Ni fattar? Och så var nog min tanke förut också, men den har ändrats under resan gång.

Om ett och ett halvt år flyttar vi in till stan. Till nyproducerat i markplan, med dyrköpta 40 kvadratmeters uteplats och promenadavstånd till resecentrum, kultur, nöje och, inte minst, Fyrisån. Vi tränger ihop oss och gör om en fyra till en liten femma med uthyrningsdel som tillåter generationsboende och, så småningom, en passiv inkomst.

Vi säger nej till att ta hand om hus och trädgård, till att äga två bilar och att livet ska rulla på som förr. Vi säger ja till att bo närmre varandra, till att ha 300 meters gångväg till mete i ån en söndagsmorgon med picknick nere på bryggan och till att få caféer och uteserveringar runt hörnet. Där har ni MITT simple living.

Vi tänker att här kan vi bo länge, som familj och sedan, som par. En annan dag ska jag berätta mer exakt hur vi resonerar, vad flytten innebär och varför detta för oss, blir ett bättre och enklare liv.

Livet är kort. Livet är ändligt. Livet är alla de dagarna innan du dör.

Pusha gärna hjärtat om du gillar!