Dagens lunchsällskap och om livet med döttrar
Vilken måndagslyx jag haft idag! Först fick jag fint lunchbesök av min fina kollega och sedan, lagom till kaffe och té, så dök en f d kollega upp och gjorde oss sällskap. Tillsammans med dem har jag hunnit avverka samtalen kring stort och smått i livet, barn, familj och så förstås våra yrkesliv som just nu tar sig så olika banor. Och jag grubblar fortfarande över vad jag ska bli när jag blir stor. Eller är jag stor nu?
Någon kladdkaka kunde jag dock inte bjuda på. Den bakades, fotograferades och åts upp i helgen. Men så är det med spontanbesök. Det värmde fint i hjärtat ändå.
Ikväll är jag lättad över upplösningen av dramat som har pågått här hemma hela dagen: två döttrar som vill ha samma tights på sig imorgon. Alla försök att medla har hitills varit förgäves och dödläge i form av tårar, knuffar och smälla i dörrar har varit ett faktum. Detta p g a ett par svarta Lindextights.
Nu verkar det hela dock vara överspelat, systrarna hävdar att de nått en överenskommelse, bara jag syr ihop ett hål i ett par andra svarta tights. Riskerar inte krig imorgon igen. Syr snällt ihop det där hålet.
Jag har också fått veta att ena dotterns trosor har känts “jättekonstiga” idag: “skitstora, som ett par shorts!“. Vid närmare inspektion visar de sig vara mina… Och med den beskrivningen känns mina trosor plötsligt väldigt tantiga.