-
Pyjamasdag och veckans retreat
Under veckan som gått har jag jobbat, fått på vinterdäcken, klickat hem både födelsedagspresenter och julklappar, skickat in min inlämningsuppgift på Feng Shuikursen, planterat sticklingar och gjort kombucha samt satt igång en ny sats. Vi har haft fina vänner på efterlängtat besök och ätit tacos och druckit vin, medan vi avhandlat livet i stort som smått. På lördagen gjorde jag dessutom staden med min yngsta, mitt i löningshelgen. Söndagen blev en pyjamasdag. Det är den absolut skönaste sorts dag jag vet . Att aldrig kliva ur pyjamasen, att dricka te i sängen innan man tar sig till soffan, att lyssna på podd och ljudbok om vartannat, samtidigt som man slösurfar…
-
När det blev min tur
I våras ansökte jag, och flera hundra därtill, om att få en rehabiliteringsvecka via CancerRehabFonden (du har kanske sett kampanjen Tillbaka till livet?) Vi var många hundra som konkurrerade om ett fåtal platser, och i somras fick jag beskedet att jag inte kommit med till sökta retreat. Stor besvikelse, men istället sökte jag en träningsresa för kvinnor som har, eller har haft bröstcancer, och som skulle hållas på Gotland i september. Till skillnad från den via CancerRehabFonden, så fick man bekosta denna resa själv, vilket jag var beredd att göra. Den resan blev dock inte av, på grund av för få anmälda. Besvikelse igen. Men tänkte å andra sidan, att…
-
Återbesök och slutna fb-grupper
Idag hade jag mitt sista återbesök på Onkologen. Har längtat . Och bävat. För någon vecka sedan gick jag med i en sluten, nystartad fb-grupp, professionellt driven. Syftet var att man där skulle kunna ställa frågor och få professionella svar, samt att medlemmarna skulle kunna stötta varandra. Ungefär som vi gör i mitt lilla community på instagram. Därför var jag inte beredd på den våg av ensamhet, återfall och död, som vällde över mig. Det har varit tungt att hantera, mycket tuffare än jag trodde. Aldrig har jag varit så säker på återfall, som denna sista vecka, verkade ju som varenda en med trippelnegativ bröstcancer, fick återfall. Men jag är…
-
Livet i skördetid
Vi har gått in i september månad. Skördetider i trädgården. Jag klipper av chilifrukter från moderplantan, och både torkar och fryser in. Några får sitta kvar för den vackra färgens skull. Nästa vecka har det gått en månad sedan jag började jobba igen. Det här är min sista vecka på 50%, nästa vecka går jag upp till 75% men heltid kommer jag inte att jobba. Inte denna termin. Kanske aldrig igen. Men om det tänkte jag skriva ett annat inlägg. När jag blev sjuk, stängde jag ner jobbet. Jag har inte ägnat det någon tanke, förutom de människor som är mina kollegor, och så barnen som vi jobbar med. Men…
-
Last update
Det har gått några veckor sedan sist. Vi har hunnit att fira midsommar, hängt med vänner och familj, och sommaren slog till med både sol och värme. Idag är det dock regn och åska, men det är ganska skönt som omväxling, tycker jag. Jag rensar och sorterar. Försöker förbereda för en konmari, så småningom. När man väl börjat att rensa ut, så vill man liksom aldrig sluta. Eller, inte jag, i alla fall. Det. Är. Så. Skönt. Med. Ordning. AMEN. Förutom hall och arbetsrum, som organiserades idag, så satte jag även in de sista pappren i min ”cancerpärm”. Nu finns allt samlat, från de första kallelserna till all medicinsk information…
-
Heja livet
Ikväll firar vi livet och att en tuff resa gått mot sitt slut. Nästan på dagen exakt sex månader efter att jag opererade bort min tumör (13 december 2018), så avslutade jag min cancerbehandling med den sista stråldosen idag. Det har varit en tuff sista vecka mentalt. Jag hade också ett läkarbesök inbokat idag, och i stort sett varje dag de senaste två veckorna, har personalen påmint mig om det här besöket, och försäkrat sig om att jag ska ha en anhörig med mig. Det har ju inte hänt sedan jag fick mitt cancerbesked. Att de propsat på att en anhörig ska vara med. Maken och jag hade därför ställt…
