• #victoriasberättlse

    366 dagar, livskvalitet och nya väntrum

    På fredag är det midsommarafton och det har gått 366 dagar sedan den sista strålningen. Ett år sedan de dagliga promenaderna genom stadsparken, hoppfull men ändå med en klump i magen. Jag trivdes aldrig med strålningen, den var så mycket mera ensam och utelämnande i all sin nakenhet, jämfört med cytostatikabehandlingen och att ha en egen kontaktsjuksköterska. Och den där stora maskinen, som skulle ställas in exakt utifrån de nya tatueringarna.  Men är så klart tacksam för allt, ändå. Ett år senare vandrar jag genom den där parken i ösregn, återigen på väg till Onkologen. Och med hopp om att det ska finnas just hopp, för mina fötter! Den här gången…

  • #victoriasberättlse,  bliss,  blommor & trädgård

    Livet | Att äntligen vara igång

    Det är sista veckan i maj. Värmen kom äntligen igång på riktigt, även om ingen vågar ropa hej än? Vädret har gjort oss besvikna förr, om man säger så. Veckan har varit retsamt långsam, men ändå pulserat av liv, känslor, tankar och förväntningar. Att vara igång 1 Ett brev från Akademiska sjukhuset satte igång sedvanligt känslosvall, hjärtat slutade slå och blodet frös till is. Aldrig har jag fått dåliga nyheter med post från sjukhuset, vet inte varför jag alltid tror att det ska vara det när jag ser sjukhusloggan på kuvertet? Den onkogenetiska utredningen är igång, och ett första möte inbokat. Det som skulle bli tre års väntetid blev bara…

  • #victoriasberättlse,  bröstcancer,  personligt

    Jag 2.0

    Det har gått ett år sedan jag avslutade cellgifterna nu, idag på dagen. Minns hur jag på Valborgsmässoaftonen 2019 låg i ett eget rum (lyx vid sista behandlingen) och tittade ut mot Studenternas idrottsplats, som var en stor byggarbetsplats då. I slangen droppade den blodröda EC:n, det ”röda giftet”, för allra sista gången och spred sig som iskallt vatten i mina ådror. Jag började alltid frysa… Johanna Bradford skrev ett inlägg  här om vad cancern gjort med henne, och jag kände så väl igen mig. Biverkningar som är kvar ett år efter avslutad behandling, få man räkna med att de bli kvar länge, kanske resten av livet. Jag har haft…

  • #victoriasberättlse,  bliss,  bröstcancer,  livsstil

    Tankar, tacksamhet och förundran

    Sånt jag tänker på idag: Att den här veckan blev oändligt mycket bättre än förra veckan. Om sammanbrottet p g a stress och kaos kändes en nysning bort förra veckan, så blev det det motsatta denna vecka. Ytterst tacksam för det! En torsdagspromenad. I ett mörkt och regnvått elljusspår med en ny vän som jag tidigare bara sms:at och mailat med. Ett fint samtal och som alltid lättnaden att kunna gå rakt på sak och prata ärligt med någon som förstår. När man inte behöver linda in sin skörhet utan kan blotta sina tankar, funderingar och rädslor utan att vara jobbig. Cancerbaksmällan, som en ryggsäck man alltid bär på. Funderingarna…

  • #victoriasberättlse,  bröstcancer

    Månadens klämdag

    Varje månad den 13:e infaller min klämdag. Tack till den som uppfann den appen! Den hjälpte mig att bevara förståndet, när det var som värst. I Klämdagen kan du välja datum för din klämdag, d v s den dag varje månad då du undersöker dina bröst. Du ställer in ett eller flera klockslag för påminnelse på aktuellt datum, och sedan är det bara att avvakta notis om att det är dags! Så smidigt och smart! Jag valde den 13:e eftersom båda mina födelsedagar infaller då; jag fyller år den 13:e november och opererades den 13:e december. Mitt lyckonummer, helt enkelt! När vården släppte mig i oktober, var jag först lycklig…

  • #victoriasberättlse,  personligt

    #levförfan

    Fredag, sol och ledig dag. Vardagslyxen att få börja dagen mjukt runt frukostbordet med några av ungdomarna, för att sedan lunka iväg till gymmet för 40 minuter överkropp. En snabbdusch senare, och jag var på långpromenad med en bröstsyster, en ny vän. Och att få gå i solen och prata från hjärtat, och upptäcka hur mycket vi har gemensamt, det lägger sig som bomull i själen. Bara det att ha haft samma sköterska på onkologen, att få prata om det fina i det, det förstår nog bara vi. Det var en promenad och ett samtal som gjorde mig så otroligt gott idag. Jag är frisk och mår bra, men de…