-
Update: maj
Det är maj månad och dagarna snurrar så fort. En veckas ledighet för att lära känna valpen Enzo, försvann i en blinkning. Men så mysigt det har varit, och så glad jag är att jag tog mig den tiden. Att få borra ner näsan i den sträva pälsen på Enzo, är som att sniffa sin lilla bebis i nacken. Du som vet, du vet. Ljuvligt! Projekt och planer Jag håller på med ett projekt som fyller hela mig, och ständigt finns i mina tankar. Den här långhelgen pausar jag familj och valp ett dygn, och reser till kusten för lite planering, drömmar och manifest. Vaccinet Det är också veckan då…
-
Maj | Note to self
Maj månad har gått i en rasande fart. Jag kommer knappt ihåg vad jag gjort den här månaden, innan den nästan är slut. Kanske var det för att den första halvan av månaden bjöd på ett uruselt väder? Regn och snö, om vartannat. Noll vårkänsla. Den här veckan tog dock värmen ny sats, och banne mig, hade vi inte nästan lite sommarfeeling igår? Vad har vi gjort då? Maken har rivit vårt staket och byggt ett nytt. Jag har sålt, sålt och sålt saker från vinden, som stått där sedan urminnes tider. I gömmorna hittade vi parasollet yngsta dottern köpte i China Town i New York, för flera år sedan.…
-
Majsöndag
Idag vände äntligen det jobbigaste efter den sista behandlingen, och livet började kännas lite bättre igen. Regn och t o m snö, har inte lockat ut mig under de senaste dagarna, utan jag har kurat inne med illamående och ont i magen. Men idag tittade solen fram, och snön var borta, så då tillbringade jag förmiddagen i trädgården med Maken. Krattade, snyggade till i rabatterna och andades lite friskt luft igen! Så härligt! Jag passade också på att plocka ihop en liten bukett av trädgårdsblommor, som fick hamna på köksbordet. Men den luktade tydligen illa, enligt 12-åringen… Aja, fin är den alla fall. Har det någonsin gått ett år då…
-
Om en dag är det över
Bilder från maj, tidigare år. Imorgon bitti åker jag in till stan för att ta proverna inför den sista cellgiftsbehandlingen! Den s i s t a ! Det går nästan inte att ta in, att det faktiskt är dags för den sjätte, och allra sista cytostatikan! Blir alldeles gråtig i ögonen när jag tänker på det, och är både glad, lättad och lite rädd. En pyttepytteliten rädsla, bara; ”tänk om det inte räckte?” Men så klart att det måste ha räckt. Efter all skit, rent ut sagt. Och världens bästa cancervård, så tacksam för hur den burit mig igenom allt detta ändå, ända sedan jag hittade den där knölen! Och…
-
Bildregn från 16-årsuppvaktning
Idag firar vi att äldsta barnet fyller 16 år! På ett sätt känns det ju helt naturligt, och på ett annat ”vad hände med min lille plutt?” Jag blev tvungen att rota fram lite bebisbilder för att påminna mig om att, jo, det är nog faktiskt 16 år sedan han föddes, ändå. Dock är han fortfarande min lille plutt… Mellansystern hade bakat rulltårta som vi piffade med grädde och ljus. En nyvaken och snörvlande 16-åring fick blåsa och önska sig något. Dags att hugga in! Jodå, mammas lille plutt! Frukostbordet var dukat med gammelmormors guldkopp, paket och en stor burk med cocopops. Det får man bara när man fyller år,…
-
Påsken anno 2019
Påsken 2019 blev den soligaste och varmaste påskafton jag kan minnas. Barnen hade redan haft lov några dagar innan, och kommit in i vara-vaken-på-nätterna-sova-på-dagen-lunken. Men på självaste påskaftonen steg far och tonårssonen upp tidigt, tidigt, för att bege sig till Jönköping och titta på moppebilar. Jag hade lagt sonens påskägg i bilen, som lite färdkost. Jag gick också upp tidigt och vinkade av pojkarna. Sedan gömde jag flickornas ägg i trädgården, tog en lugn, härlig frukost för mig själv (älskar att äta frukost för mig själv) och började sedan att laga påsklunchen. Normalt sett är det ju Maken som står för sådan matlagning, men han var ju på väg till…
