Påsken 2019 blev den soligaste och varmaste påskafton jag kan minnas. Barnen hade redan haft lov några dagar innan, och kommit in i vara-vaken-på-nätterna-sova-på-dagen-lunken. Men på självaste påskaftonen steg far och tonårssonen upp tidigt, tidigt, för att bege sig till Jönköping och titta på moppebilar. Jag hade lagt sonens påskägg i bilen, som lite färdkost. Jag gick också upp tidigt och vinkade av pojkarna. Sedan gömde jag flickornas ägg i trädgården, tog en lugn, härlig frukost för mig själv (älskar att äta frukost för mig själv) och började sedan att laga påsklunchen. Normalt sett är det ju Maken som står för sådan matlagning, men han var ju på väg till…

Påsken 2018 inföll de allra sista dagarna i mars, och början av april. Mamman, aka Påskharen, skulle gå upp klockan nio, för att gömma lite ägg. Tyvärr visade det sig att hennes FitBit-klocka, som inte använts på några veckor, på grund av influensa, inte alls hade synkat med resten av världens tid. När den sade att klockan var nio och det var dags för Påskharen att gå upp och gömma äggen, då var den egentligen inte ens kl sju. Men mamman gick lydigt upp och gjorde det hon skulle. Fyra ägg skulle gömmas. Ett för varje barn, och så ett extra för övernattat extrabarn. Mamman tycker fortfarande att detta är…