#victoriasberättlse,  bröstcancer

Återbesök och slutna fb-grupper

Idag hade jag mitt sista återbesök på Onkologen. Har längtat . Och bävat.

För någon vecka sedan gick jag med i en sluten, nystartad fb-grupp, professionellt driven. Syftet var att man där skulle kunna ställa frågor och få professionella svar, samt att medlemmarna skulle kunna stötta varandra. Ungefär som vi gör i mitt lilla community på instagram. Därför var jag inte beredd på den våg av ensamhet, återfall och död, som vällde över mig. Det har varit tungt att hantera, mycket tuffare än jag trodde. Aldrig har jag varit så säker på återfall, som denna sista vecka, verkade ju som varenda en med trippelnegativ bröstcancer, fick återfall.

Men jag är frisk! Det sa Doktor Malin idag! Och hon knappade in mina exakta uppgifter i datorn, och visade mig att risken för återfall är minimal, så liten att jag inte ska tänka på den alls! Om fem år har jag återbesök (och kontroller varje år) och har inget hänt då, så är risken ännu mindre för återfall. Känner att jag börjar gråta nu… Lättnaden och alla dessa förbaskat jobbiga känslor!

Och hur mycket jag än vill stötta andra, det har ju lite varit mitt mission och mening, med allt detta, så tror jag att jag faktiskt behöver lämna den där gruppen. Har förstått att andra gjort det redan, av samma orsak. Det är tungt att läsa om andra som blir sjuka igen, om anhöriga som gått bort, även om jag vill hjälpa… Snyftar lite till, nu.

Fast mest snyftar jag nog av lättnad ikväll. Jag har träffat så många fantastiska läkare under denna tid, men jag erkänner att det är lite extra skönt att få träffa en kvinnlig läkare. Varför? Vet inte, kanske för att hon verkade förstå mig mera och inte hade något emot när jag halade upp mitt papper och brände av hela listan med frågor? Kanske för att hon tog mig på allvar när jag var rädd? Det är också hon som tagit hand om mig de få gånger jag behövt åka in akut under behandlingen. Doktor Malin, tack för att du avslutade detta så fint för mig!

Inom ett år borde de flesta biverkningar ha gått över, det som blir kvar, det blir kvar och det går att leva ett gott liv med, ändå.

Frisk. Ta det aldrig för givet.

6

2 Comments

  • Villa Ryttarängen

    Jag läser och tänker på samma gång. Fast jag fattar inte riktigt, för det gör man nog inte pm man inte själv varit där. Men jag är så glad för din skull att du är frisk och går vidare. Minns när jag fick höra att du var sjuk, hur jag helt tappade fattning och började gråta på kontoret. Du som lever så sunt och tänker dig för ska ju inte bli sjuk i cancer. Nåja tack och lov att det är över nu fast nu gråter jag igen fast av lättnad. Kraaaam Pia

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *