Sågargatan,  simple living

Ett enklare liv | Tankar om att rensa och sälja

Jag skrev tidigare om våra flyttplaner, från hus, till lägenhet i stan. Jag tänkte att bloggen blir ett bra ställe för oss att dokumentera den här resan, för RESA, det blir det.

Idag bor vi på 169 kvm, i två plan och med vind. Inget garage, men två förrådsbyggnader på ca 15 kvm totalt. Och vi har grejer. Så. Mycket. Grejer.

Under året som jag var sjuk var det bl a två saker jag lärde mig, det ena var att rensa, och vad det kan innebära för förändring i livet. Det andra handlade om privatekonomi och fördelen med passiva inkomster. De har båda spelat in i de val vi nu gör.

Tankar om att rensa och sälja

Vi flyttar (om ca ett och ett halvt år) till en fyra på 107 kvm. Den har uthyrningsdel, d v s vi kan dela av den till en trea, samt en etta med trinettkök, badrum och förråd / kontor. Den har också en balkong och två uteplatser, varav den ena uteplatsen hör till uthyrningsdelen. Och vi tänker att fyran under några år ska bli en femma, vi kommer att ta ner en vägg och sätta upp två nya, är det tänkt. Det blir betydligt trängre än vad vi har idag, men fullt funktionellt.

Att visa planlösningen känns inte så aktuellt just nu, eftersom jag, som sagt, håller på att rita om den. Kök och badrum är kvar, men de andra rummen byter lite plats och funktion, för att vi alla ska få varsitt sovrum. Ja, Maken och jag, vi fortsätter att dela 😉

Men därför måste vi rensa, och den aktionen har vi nu inlett på allvar.  Vi kan nästan inte ta med oss någonting. De flesta möbler måste säljas, samt i stort sett alla grejer utom det nödvändigaste. Och det känns som en stor lättnad. Och ett jättejobb…

När jag var sjuk fanns det perioder då jag försökte förbereda för att det skulle bli så bra som möjligt för Maken och barnen, OM bakslaget skulle komma. Något som gav mig riktig ångest var att lämna dom med ett hus fullt med saker att ta hand om.

Och när rädslan för att vara den som lämnade, stillade sig, så kom den där känslan av att sakerna äger oss. Det är som att släpa på en tung ryggsäck, där vi t o m har glömt bort vad som ligger i den! Jag började rensa redan under min tid som sjukskriven, och har fortsatt sen dess. Men nu måste vi ta allt ett steg längre, för vi kommer bara ha plats för det viktigaste och många av våra möbler är för stora.

Jag har suttit vid ritbordet med skallinjal och ritat och flyttat väggar, och vi ser tydligt vad vi kan ta med, och inte. Och det är faktiskt en lättnad att äntligen ta tag i det! Jag vet inte hur många gånger vi sagt att vi måste börja rensa, utan att ha några flyttplaner!

Nu är vi igång, och det mesta går av bara farten! Plötsligt känns det inte ens svårt att skiljas från de där grejerna som blev kvar, bara för de hade en emotionell betydelse.

Allt har visst sin tid!

Pusha gärna hjärtat om du gillar!

15

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *