-
I eget sällskap
Ibland åker jag till kolonistugan själv med hundarna. Att umgås med mig själv har aldrig varit något problem för mig, tvärtom. Ensamtid är en nödvändighet i mitt liv. Jag rensar ogräs, lyssnar på ljudbok eller podd, dricker te och bläddrar i de otaliga inredningstidningar jag envisas med att släpa fram och tillbaka. Promenerar med hundarna och sover med dem båda, tätt intill mig. Jag kan äta filmjölk till frukost, lunch och middag, om jag vill. Eller varmkorv. Och jag gör det, också. Det. Är. Så. Skönt. På min laptop På kvällarna tar jag fram min laptop och sätter på SVT Play. Att logga in på Netflix blev så krångligt när…
-
Tre månader har gått, nästan på dagen
Jag hade en ambition om att hålla bloggen levande igen, men det är svårt både med tiden, innehållet och orden. Men idag, eller snarare inatt, tar jag mig tid. Det har gått tre månader sedan mitt senaste inlägg. Då hade julen precis passerat. Nu känns det väldigt avlägset och länge sedan. Vi går mot vår. Jag ser fram emot att den nya Tullgarnsbron öppnar om ett exakt en månad. De senaste 2 åren har det varit minst sagt knixigt att ta sig fram till de närliggande naturreservaten, p g a alla avspärrningar kring bygget. När bron öppnar kommer det ge en mängd nya promenadvägar med Enzo, vilket jag verkligen ser…
-
Hösten, december och julen 2023
December 2023 blev en riktigt vit och vintrig månad. Jag ska försöka att komma ihåg det, för vem vet när det händer igen? Jag har nog aldrig sett så mycket snö innan jul! Vi köpte ett vintertäcke åt Enzo, som plötsligt började frysa, kommunen sparade in pengar på snöröjningen av cykelvägarna, så Treken är parkerad och jag har promenerat och åkt buss mer än någonsin sedan flytten. Adventsstjärnan satte jag upp redan sista helgen i oktober, långt innan advent. Den är min symbol för fred, och jag vet inte om jag ens vill ta ner den nu, efter jul, med tanke på hur världen ser ut? På instagram skrev…
-
Där jag hittar livskraften
Jag tänker på de sista åren i huset som tunga och ledsamma. Så var det förstås inte hela tiden, men känslan präglades mycket av sjukdom, oro och sorg, som bl a resulterade i trauman och långa sjukskrivningar. Det bra som kom ut av det hela var bl a att jag bestämde mig för att förändra mitt liv, att vi började vår stora rensningsresa och att vi hittade lägenheten som gjorde det möjligt att downsiza på ett smart sätt. Och så Enzo. Det var nu vi bestämde att ingen tid någonsin kommer vara rätt (eller kanske mer rätt) att skaffa hund, livet är för kort. Och från sekunden han kom in…
-
Höst på kolonin och en tillbakablick på sommaren!
I helgen började vi förbereda för höst i kolonistugan. Jag packade ihop sängkläder och textilier, städade och tömde inomhus medan Maken tog hand om trädgården. Säsongen är inte helt slut ännu, men vi kommer inte att övernatta något mer i år, så det känns skönt att komma i ordning inomhus och förbereda för vinterförvaring av växterna. Vi kommer absolut att åka ut på helgerna ett bra tag till, men då mest för att njuta och jobba i trädgården. För det är ju verkligen det kolonilivet handlar om, att vara ute i trädgården. Vår lilla, lilla stuga. Så otroligt mycket glädje den har skänkt oss under det här året! På ungefär…
-
Nystart, jobb och julmusik
Vi har gått in i september månad, och jag tänker låta bloggen vara här och nu, istället för att blicka bakåt på all tid som gått sedan de senaste inläggen. Jag har gått in i sensommar och höst fylld av energi, och med en känsla av att vara precis där jag vill vara! I badrummet satte jag upp en tavla med ett nygammalt motiv. För mig representerar den här tavlan att allt är möjligt och att världen ligger för dina fötter! Och man ska verkligen inte underskatta kraften i att inreda med symboler! För varje morgon nu, så står jag i badrummet och tänker ”a l l t är möjligt”!…
